När hormonerna vill äta upp allt levande som rör sig runt en
När en flickvän är helt förtvivlad över att hon insett att hon verkligen lider av PMS... Och pojkvän kontrar med "Vad skönt, att du börjat få tid över så du faktiskt känner av din egen PMS, innan överlevde du bara"..
Och jag kan inte riktigt bestämma mig om jag ska hylla honom för att vara helt jävla amazing underbar som knäpper mig på nosen eller ännu surare för att han har rätt och tvingar mig att inse att jag helt plötsligt är en person jag med... Innan han far till jobber så slänger han ur sig, skriv ett blogginlägg... "NEJ..." och så sitter jag här iaf...
.... Jag är inte van att någon kan mer än jag...
Flydde verkligheten in i facebook och skrålla bild efter bild, status efter status och vakna till liv... Fan vad alla verkligen är olika. Jag försökte skriva en status och insåg hur sarkastisk jag var... Typ bitter för att alla är så jävla lyckliga hela tiden. Sen vet ju alla egentligen att facebook har det bästa filtret ever och dedär har ju jag aldrig fattat, att man enbart bara skall tala om det positiva på facebookflöderna. som sagt, alla är vi olika...
Men idag, när PMSen verkligen driver mig till vanisinne så kan jag inte låta bli... På facebook ser man så mycket mammor som älskar att umgås med sina underbara barn 24 h om dygnet. Hade det varit lagligt hade jag personligen haft storbjudning på whisky här hemma så kidsen sover i 2 veckor framöver (hur kan hon säga så?? mja... mitt internet filter verkar inte funka lika bra som resten av facebooks användarna)... Man ser hur alla är hurtiga och tränar typ 15 gånger om dagen men ändå har dem energi kvar för att laga och baka 20 olika maträtter, ni sover gott om natten märker jag? själv köpte jag örter som ska köra abra kadabra så jag kan sova en hel natt utan att bry mig om minsta ljud.. Och träning... Körde jag ett pass i förra veckan. Höll på att dö och kunde inte gå på en hel vecka..
Och sen alla prinsar och prinsessor som går och gifter sig... Vad hände 2016?! Jag ser inget annat än brudklänningar och lyckliga par. Sen är det skitsamma om dem bara varit ihop si sådär 3 månader, men feta bröllop ska det va! Och mellan dessa flöden kryllar det av gravidmagar, som jag förövrigt inte alls är avvis på utan fruktar dagen viktor tvingar mig att se ut sådär igen.. aja, men grattis till er!
Jag fortsätter skrålla... Utomlandsresor... Dra åt helvete, inte alls avvis. Sen är det skit samma att jag redan varit på grand canaria helt barnfri... jag är svinavundsjuk.. för jag hatar kyla, jag hatar svenskar som springer runt och glor passivt på en... helt ärligt, jag går helst inte utanför min dörr eftersom jag är som en tickande bomb för mina grannar. Har nog aldrig avskytt människor så grovt som med dem. Hamorniskt levnadsätt, eller hur?
Börjar skolan imorgon, och det gör mig så bitter eftersom man gärna skulle dra hela ligan på en sista minuten.. Så man sitter och kollar Thailand över jul och nyår, visst är det synd om mig som inte kan bestämma mig? Att man ens övervägen ett nej till thailand.... samtidigt, själv med 2 barn ca 60 h på flyg med min asbergerunge.. Eller nej, med min 2 åriga trotsiga prinsessa som är helt galen i elsa i frost. Lika väl som jag avskydde spiderman när grabben var yngre så avskyr jag filmen frost.. Snacka om att barn är lättlurade för dom tror ju på allvar att dem är superheros och prinsessor, försök snacka verklighet när dem är i det modet... som att skjuta sig själv i foten. "Men valentino, gå ner från väggarna" - Men alltså mamma, jag är spiderman... du har två alternativ, krossa ungens fantasivärld eller låta ungen helt enkelt riva hela ditt hus. Vi slänger lite ADHD på det också så det finns liksom inget stopp... Och Angelina försöker man ju vara sådär gullig med "mamma jag är prinsessa" - aa mammas fina prinsessa .... kan vara den värsta meningen man ger sin dotter eftersom prinsessor gör precis vad dem vill och får dem inte som dem vill så är det som att man inte stödjer deras prinsesskampanj. här finns det inga alternativ... Man krossar aldrig en kvinnas dröm, det lär ju ni män ute i världen veta om...
vi fortsätter... I veckan började ju båda kidsen på förskola och skola. Lilltösen börjar storbarnsavdelningen och grabben i 1 klass, trodde vi. Efter möte med ledningen (för att strukturera och hitta förhållningsätt till grabbens funktionsnedsättningar) så tycker dem att han ska flytta ner i klass.. Kära nån, vet dem vad dem sätter mig i för sits. Ni som inte vet så avskyr människor med asberger förändringar. Det är ren panik och dem kan vara sura i ett halvår...
Dock försökte jag agera klokt, men vem fan vet vad som är klokt.. Men nedflytt blev det och jag känner hur någon stryper mig för jag vet hur dehär kommer utlösa sig i hemmet..
Jag lever alltså just nu med dem där underbara barnen som andra föräldrar vill spendera varje klockslag med som är helt ambivalenta i vilken ålder dem skall agera i. Grabben blev helt plötsligt kaxig och stor, kan allt och jag är bara dum... samtidigt som han typ vill börja amma igen...Och tösa likadan men krocken i dehär, tros likheter är att angelina befinner sig i ålder där tvärtomspråk funkar bäst. Vilken hjärna orkar tänka tvärt om, när den måste vara strikt och rak till den andra ungen? ekvationsmässigt, skall jag bära ca 4 hjärnor, helst 17 armar extra osv osv...
Nej, strax ska jag laga mat till kidsen.. Helt stört vad man konstant städar och lagar mat...
Konstaterar att jag har PMS, så till er som enbart bara vill finna fel... vafan är det för fel på er?
