Vi är för trygga i vår trygghet; så vi gav bort vår frihet.
Jag rök ihop med min granne imorse... igen. Nu är ju dehär en tolkningsfråga eftersom i min värld är ju ryka ihop att man sliter av varandra håret eller matar slag i ansiktet men nopp, dehär var mer passivt vs. fucka ur totalt. Hen har aldrig stått för sitt hat emot mig och jag har försökt ingorera det, haft förståelse till att hen har egna problem men tycker det är enklare att lägga sig i mitt liv. Så hen lever typ för att göra om mig, som om jag vill vara lik hen?! never.
Poängen är inte att jag bråka med min granne, egentligen. Hen är bara ett exempel på VARFÖR jag brinner inombords. Det jag ser folk blir krossade av varje dag. Min granne är precis en sån som krossar, inte fysiskt men psykiskt. Varför? För normer och värderingar finns.
Eftersom folk kan slänga så mycket skit på invandringen hur som så tänker jag börja med....
...."Jag är inte rasist men...."
Vet ni hur många svenskar som använder sig av den meningen och på fullaste allvar inte fattar hur skev den meningen är. Hur svenskar kan tycka så mycket kring invandrare på ett nedvärderat sätt. Hur svenskar ständigt pratar som om deras sätt är rätt. Dock skilj ut rasism och fördomar, men vart fan har vi statestiken på fördommarna?!
Till er som påriktigt tror våldtäkter och våld enbart görs av invandrare, hoppas ni kan skilja ut människor och handlingar MÄNNISKOR kan göra, ok?
Av egen erfarenhet som har blivit påsatt mot min vilja av både invandrare OCH svenskar, Hur ska jag göra? Skall jag favvorisera dem svenska våldtäksmännen, eller hur skall man försvara det? Så missförstå mig inte när jag försvarar. För jag försvarar människans värde och de olika levnadssätten men inte alltid dess handling.
Så, eftersom människor kan skriva OCH AGERA helt absurt så tänkte jag dela med mig av mina tycke....
Det finns ett typiskt svenskt beteende och eftersom det skall vara politiskt korrekt så skriver jag följande...
...Jag upplever att svenska människor agerar otroligt bortskämt och känslokallt men ändå tar sig rätten att försöka ändra på andra människor och sitta och tycka att det är de bättre. Hitler hade samma stradegi och argument för att döda människor, skillnaden idag är att vi inte fysiskt dödar utan man fryser ut och har man oturen som jag så får man en granne som psykiskt terorriserar. Skillnaden mellan invandrare och svenskar är att en PERSON som varit med om underklass, ger aldrig upp. För man bär med sig kärlek trots tragedi, tacksamhet trots motgångar. Förståelse för att ordet perfekt är mer stressande än realistiskt.
Jag är tacksam för att jag fått tillgång till utbildning men jag höjer mina händer upp mot himlen och tackar för erfarenheter som givit mig precis dem egenskaperna jag har idag. Något som är mer värt än vilken utbildning som helst, mitt egna tänk. Konsten att inte följa strömmen. Konsten att ha EGNA åsikter och styrkan att kunna argumentera för mig själv. Med mig själv kan jag inse saker, förändra och inte vara beroende av andra för att nå mina mål i livet. Jag behöver heller inte någon jävla bekäftelse för att överleva.
Testa vara med om krig. Testa fly för ditt liv. Testa bli bemött med fördomar och hat. Den dagen, kan man ha en fucking jävla åsikt om saken. Tills dess, mind your own fucking buseniss om man inte vill något gott. Tvinga inte dig själv att bry dig om du inte vill, men lägg dig fuck inte i med åsikter som inte grundar sig och använd fan inte begrepp om du ska sprida hat mot inivid.
Jag läste om en person som ansåg invandrare är mer aggresiva. Aggresivitet utspelar sig olika och faktiskt, alla människor behöver olika ilskor. Ilska är att gränssätta, ilska är att göra sig hörd, ilska är till för att försvara. Så vem är folk att tysta ner en överlevnadskänsla?
Alla är olika, alla behöver olika. Olikhet är utveckling. Olikhet är styrka.
"because hate doesn't come from religion, it comes from fear"
