emmaah sairuang andersson

Idag är jag iaf tillbaka, förbannad som fan. Eller egentligen inte förbannad utan stressad. Hur hinner folk med allt?

Okej, jag drar kanske tunga lass men jag har ju fattat det som att andra folk kan sortera bra mycket bättre än vad jag kan. Därmed min panik till att allt runtomkring mig måste vara på sin plats. Allt måste vara strukturerat och förutsägbart. 

Så, jag är arg för att jag inte vill ha med människor att göra, ovanligt va? typ världens jobbigaste...egenskap?

Min ADHD är överdrivet social men det är fetaste övergrepper emot den andra delen av mig som är totalt inåtvänd och beroende av sin bubbla. 

Och vem tror ni ska stötta mig i det? ganska ensamt på den fronten va.

Älskar hur folk alltid ska spekulera den biten och självklart drar man alltid parallelen till dålig uppväxt. Jag blir så trött på den meningen.

Folk har ingen aning om vad det är jag gått igenom. Man vet vad jag varit utsatt för i korta drag men fan inte vad jag gjort för att omprogramera. Det jobbet var bra mycket jobbigare än själva utsättandet. Sedan har man problematiken som kvarstår, den man fortfarande vill få det till är en skada från barndomen. Nej, det är förmodligen den problematiken som blev mig mer utvald till det offer jag blev. 

Eftersom människor gillar statestik... 80 % av barnen med problematik inom autismspektrum är inom riskzonen för våld och övergrepp. Vi kan dra motivering och analyser till varför någon annan dag. 

Så, kan folk bara låta mig få andas och låta mig få lära mig dehär skeva samhällets normer i den mån jag klarar av. För helt ärligt, så mycket beteenden som ligger långt ifrån min natur att överhuvutaget accepteras i min värld. Därav det katastrofala samspeler jag bär på.

Vi satt vi lunchen igår och det blev såklart diskussion kring mig... min sätt att vara och tänka.. Fattar inte hur svårt det ska va, jag är inte direkt otydlig... Det är mitt tydliga som är skrämmande..

Jag frågar oftast hur normen ska se ut men inte en jävel kan svara på det. Är det något jag ska känna är något relavant då? i min värld, nej.

Men som min klasskamrat sa "du frågar för att du vill förtå och eftersom det är en norm du frågesätter så blir den svår att svara på. Sedan är du så driven i att vilja ha ett svar" 

SANT! men till resterande... Ni vet att orden "jag vet inte" också är ett svar? Att bolla tillbaka min fråga när jag utan problem kan fortsätta förklara min fråga till er, för att sedan ses som provocerande och ni blir tillslut sarkastiskt elaka emot mig. Åter igen, så tar jag inte åt mig och det blir istället att folk drar sig för mig. Vi är tillbaka till ensamheten. 

Folk är så jävla rädda för att bli konfronterade, varför?

Varför står man så hårt fast vid något som man själv inte ens kan förklara sig i? 

Nej nu ska jag röja upp här hemma så hjärnan min får en chans att sortera all idioti. Den är tydligen nödvändig i detta land. peace