You know my name; not my story

Jag vill så jävla mycket och min vilja skrämmer iväg mitt fokus.
Det finns inga tvivel på vart fokus ska ligga men jag finner störande moment.

Jag ångrar aldrig något och är stolt över passerad skam.

Jag avskyr när folk vill berätta vem jag är, när de inte ens bär hälften mitt.
Mitt förflutna är inte jag men jag formades.
Bara jag kan välja vilka av formerna jag vill ta med mig, operera om eller acceptera.

Jag avskyr när folk vill berätta vem jag är, när jag inte funkar som er.
Det finns sidor av mig som är bärande väggar, som ni säger är fel.
Jag undrar varför.
Ni svarar därför.
...när jag var liten var därför inget svar.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0