1 advent

Jag har kommit underfund med att julen är ångest för mig. Varje år snuddar jag helt ärligt känslan av att livet inte är värt att leva. Sådär självmordsaktigt. 

Och eftersom folk inte ska gå och tro att jag tänker ta livet av mig så fötydligar jag att jag aldrig skulle få tanken av att lämna livet. Men KÄNSLAN, som har med förut och göra.

Jag vaknar och känner hur skabbigt vårt hem är. Eftersom jag är väldigt visuell så ger jag er följande beskrivning. När jag ser smuts så känns det för mig detsamma som för någon att lägga sig i en säng full med krossad knäckemacka. Testa sov med de, lika så jag att leva med röj.

Jag börjar den förbannade julstädningen. Sätter på lugn julmusik och barnen är med på tåget. Jag hänger tvätt, Tino plockar in vikt tvätt. Jag diskar, Tino torkar fönster. You name it. Jag tittar på Tino och ser hur rofylld och väntansfull han är. Jag börjar gråta...

Jag gråter väldigt sällan. Men idag behövde jag genomlida det. Jag ger mina barn, det jag aldrig fick. 
"Mamma jag la strumporna där"
- åh tack vad duktig du är! 
"Mamma jag råka spilla. Men det gör inget, jag torkar bara upp igen"
- du är klok du!
Och det fortsätter....

Tino ser att jag gråter.
"Mamma är du ledsen?"
- ja.
(Bruden som inte riktigt fattar vinkeln med tårar).
"Varför är du ledsen?
Jag berättar varför. Valentino kommer och kramar om mig, ropar Angelina till oss. Ser till att hon också kramar. Vi kramas en stund och sedan säger han 
"Mamma... Även fast du inte hade en mamma så är jag glad att du är min mamma. Och du behöver inte vara ledsen för du har oss, eller hur Angelina?"
Angelina ler stort "AaaAAAa".

Älskade barn. I en riktig familj, behöver man varandra. Och åååh vad ni är behövda ❤️




Responsibility,,

Fyfan vad tråkigt allt blir med begränsningar. Jag går ju i skolan nu och där är min individuella träning fokuserad på det sociala samspelet för det suger jag på. Jag är tydligen för rak på sak och frispråkig. Vissa driver om att jag har torrets 👍. 

Men jag märker också hur döda mina inlägg är. Hur står ni ut med att fundera över vad ni säger och HUR ni säger? Eller juste... För er kommer det automatiskt. Kul för er! Jag blir bara så trött på "normer".

En tanke... Jag är ju väldigt ordagran. Är det nu man meddelar att Tinos asberger garanterat kommer ifrån mig? Iaf, min lärare skulle berätta för mig vad en norm är. Eftersom jag inte bär såna typ av normer, även fast jag tydligen kan tala som om mitt tal är mitt tycke, fast det är min fråga. Han tog iaf jämförelsen när hans son biter honom, han säger nej. Det skulle vara en norm?! Nej... Det är en gräns.

Jag älskar mina lärare!! Men det är inte konstigt att vi är så förvirrade när tolkningar missuppfattas konstant. Normer ska inte finnas, gränser är livsviktiga.

Vi spinner vidare...
Nu ska dom sätta en ny lag där alla barn som är NORMBRYTANDE kan bli omhändertagna. Vem ska ha en high five med en stol i ansiktet? 

Sen har ju folk kommit in i fri uppfostran och dedär är också en grej som man totalt har missuppfattat. Fri uppfostran innebär inte att mata egot så det spricker utan lära barnen att hantera sitt, med stöd. Men fri uppfostran innebär också mer vaksamhet eftersom GRÄNSER oavsett, måste sättas. 

Ja ja, nog om predikande. Nu gosar jag ner mig med grabben för imorgon väntar thaiboxningen 👊.

Från dagens löp pass. Jag ska tillbaka! 


Likt ett timglas vänder själen

Herreminjesus vad trött jag är! Lyftkran för att komma upp igen efter ha lagt barnen vore något.

Tänkte dra lite funderingar men tolken inom mig orkar inte översätta så min tanke fullföljs inte.

Jag förstår verkligen övertrötta barn. Vi vuxna funkar egentligen lite likadant. Hade hablitering för grabben så skulle bli en halvdag i skolan. Eftersom mitt övertrötta hade gått över till tappad känsla för mina egna begränsningar så tog jag även ledigt på förmiddagen för att sova. Vaknar helt groggy en timme innan jag skall dra och eftersom jag hade sovit med sminket så var det bara för mig att smeta på lite nytt över. 
En sak jag lärt mig om mig själv... När jag går in i mina insomnia perioder så behövs en dags sömn. Förut när jag gjorde så fick jag ångest över att jag inte skulle kunna sova på natten. Men det är tvärt om. När jag tar den här dagsdäcken så KAN jag somna på natten igen. Så nu tänker jag helt enkelt gå o sova! 




Overdose

Jag har kommit in i en svacka jag är så trött så jag typ garvar åt allt. Låter kul eller hur?

Nej.. För när man väl slutar flamsa så är det som man dör av och då letar man ny kick att flamsa om och vi ska inte tala om hur keff min fokus blir.

Medicinen till detta är följande; en hel dag sömn utan krav.

Samhället skyller på; mina diagnoser.
Samhället anser att problemlösningen är; medicin. 

Jag ska alltså proppa i mig mekaniska ämnen för att byta ut naturliga preparat. DUDE, jag vet inte ens hur man ljuger utåt. Hur ska jag lyckas lura mig själv?! 

Idag har jag varit helt hög på livet. Så till er som dricker osv. Skippa det! Finns ett mycket billigare alternativ. Skippa sömnen 3 dygn 👍. 

Jag har tagit överdos på för få timmars sömn! 




Never ending story

Den evigt snurrande tvättmaskinen. Att kläderna inte blir åksjuka.
Det eviga matlagandet och diskande. Ibland undrar jag hur fan jag hinner och orkar. 

Förkyld bebis är ganska så jobbigt så inte nog med att jag trixar med allt, jag ska ha en skrikande bebis på höften. Nämnde jag mitt andra barn med hundra diagnoser också? 

Ja... Jag undrar fan ibland hur jag lyckas och hur jag orkar. Så ikväll finns inga "ska bara göra't". Ikväll njuter jag av min matthet. 
Inatt kommer jag förmodligen inte få sova så mycket eftersom det är snorpropp i dotras näsa. 

Hur lyckas jag? 
Hur orkar jag?
Vad sa vi nu om äkta kärlek?
Äkta kärlek tar dig vart du vill om det är äkta kärlek du väljer.

Tillfreds med krävande situationer på din egen bekostnad och öppensinnad för vad du får igentjänst. 

Ögonen tunga. Jag kan välja att blunda men jag väljer att se vad kärleken behöver. Jag får tillbaka den bara av att se den växa. Se er växa upp.

Med er, lär jag mig allt om livet och om mig själv. 

Så hur orkar jag två så pass starka kärlekar, när det var så fattigt på kärlek när jag var barn. Jag väljer. 

Rätt ska va lätt. Lätt innebär inte alltid enklast. Enklast är inte alltid det minst krävande och det är krävande om det ska bli rätt. 



Perfect love

Jag hör hur du andas. Det trygga språk du talar när nätter tittar förbi.

Jag ser dina muskler, avslappnande i tillit. 
Jag tittar på dig.
Jag känner dig.

Jag är tacksam.
Jag är varm.
Jag är stolt.

Tacksam för dig.
Varm av det jag givit dig.
Stolt över oss.

Man vet inte vad kärlek är förens man kan offra sig själv i alla lägen.
Egentid finns inte; om du behöver mig.
Trötthet kan vänta; om du bär behov.

Så man vet inte vad kärlek är, om man tror kärlek är till för bara dig. 




You know my name; not my story

Jag vill så jävla mycket och min vilja skrämmer iväg mitt fokus.
Det finns inga tvivel på vart fokus ska ligga men jag finner störande moment.

Jag ångrar aldrig något och är stolt över passerad skam.

Jag avskyr när folk vill berätta vem jag är, när de inte ens bär hälften mitt.
Mitt förflutna är inte jag men jag formades.
Bara jag kan välja vilka av formerna jag vill ta med mig, operera om eller acceptera.

Jag avskyr när folk vill berätta vem jag är, när jag inte funkar som er.
Det finns sidor av mig som är bärande väggar, som ni säger är fel.
Jag undrar varför.
Ni svarar därför.
...när jag var liten var därför inget svar.




RSS 2.0